Därför röstar jag inte på Kd
För mycket populism. Två av de frågor man drivit allra starkast inför detta val är frågan om fastighetsskattens avskaffande och frågan om sänkning av bensinpriserna. Och visst är vi många som skulle bli glada om slapp dessa trista kostnader. Men vad blir konsekvenserna om dessa krav går igenom? Ja, som flera ekonomer påpekat leder avskaffandet av fastighetsskatten inte till några dynamiska effekter i ekonomin, den tar inte bort arbetslösheten och höjer inte tillväxten. Och en sänkning av bensinskatten känns nästan som ett hån mot de kommande generationer som kommer att behöva bära konsekvenserna av vårt överutnyttjande av fossila bränslen. Tyvärr behöver vi nog inse att bensinpriset på sikt bör bli högre, inte lägre, om vi ska gå en hållbar framtid till mötes.
Fel frågor på agendan. Här saknar jag exempelvis engagemang kring frågor hur man främjar de frivilliga gemenskaperna (det civila samhället) och hur man på ett konstruktivt sätt kan minska antalet aborter i samhället. Även de stora överlevnadsfrågorna frågorna om miljö och fattigdom har varit långt ner på agendan länge. De finns många kristdemokrater på olika nivåer som är djupt engagerade i dessa frågor (inte minst Anders Wijkman), men i de avgörande rummen verkar frågorna inte vara prioriterade.
För långt högerut. I partiets ungdom vägrade man placera sig på en höger-vänsterskala, idag är man sedan länge djupt försjunken i den borgerliga soffan som om någon annan samarbetsform inte vore möjlig. Detta tycker jag är djupt olyckligt, särskilt om man säger sig vilja företräda en slags kristen etik. För är det någon som på allvar hävdar att kristen etik alltid är ”höger”? Jag skulle önska av Kd en mer pragmatisk inställning som samarbetade med alla goda krafter oavsett var de än befinner sig på den politiska skalan.
Fel frågor på agendan. Här saknar jag exempelvis engagemang kring frågor hur man främjar de frivilliga gemenskaperna (det civila samhället) och hur man på ett konstruktivt sätt kan minska antalet aborter i samhället. Även de stora överlevnadsfrågorna frågorna om miljö och fattigdom har varit långt ner på agendan länge. De finns många kristdemokrater på olika nivåer som är djupt engagerade i dessa frågor (inte minst Anders Wijkman), men i de avgörande rummen verkar frågorna inte vara prioriterade.
För långt högerut. I partiets ungdom vägrade man placera sig på en höger-vänsterskala, idag är man sedan länge djupt försjunken i den borgerliga soffan som om någon annan samarbetsform inte vore möjlig. Detta tycker jag är djupt olyckligt, särskilt om man säger sig vilja företräda en slags kristen etik. För är det någon som på allvar hävdar att kristen etik alltid är ”höger”? Jag skulle önska av Kd en mer pragmatisk inställning som samarbetade med alla goda krafter oavsett var de än befinner sig på den politiska skalan.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home