Orörlig arbetsmarknad

I det post-industriella samhälle vi lever är en viktig framgångsfaktor att människor får arbeta inom områden där de trivs och på så sätt kan utnyttja sina begåvningar. Om nyckeln till framgång för femtio år sedan var att folk kom i tid till sina jobb i fabriken och gjorde det som man blev ålagd att göra så är den snarare idag att människor i sina jobb får utnyttja sina gåvor, ta till vara på sin kreativitet och omsätta sina drömmar till verklighet.

Hur kan man då skapa en sådan rörlig och flexibel arbetsmarknad att människor kan pröva sig fram för att hitta jobb de trivs med? I Danmark finns en spännande modell – flexicurity – som tillämpats under flera år med goda resultat. Arbetslösheten, inte minst bland unga, är markant mycket lägre i Danmark än i Sverige. Denna modell innehåller bland annat följande två viktiga grundstenar:

1. Det är enkelt för arbetsgivare att avskeda personal. Människor som inte gör ett bra jobb – för att man inte trivs på jobbet, för att man inte är rätt man på rätt plats osv – kan sägas upp utan långdragna fackliga processer. Att anställningstryggheten är relativt svag betyder också att företagen är mer villiga att anställa eftersom de inte behöver ta några långsiktiga risker vid nyanställningar. Och som anställd leder ofta den låga anställningstryggheten till att man så småningom hittar ett jobb där man verkligen trivs och gör ett bra jobb. Det har paradoxalt nog dessutom visat sig i en undersökning utförd av Center for European Policy Studies att danska arbetstagare visat sig vara mest trygga i Europa med sin arbetssituation.

(Hörde en sann historia om en lärare i göteborgstrakten som jobbat i över trettio år som lärare. Ingenting fungerade, varje år nya problem, elever och föräldrar som klagade osv, men hans chefer vågade inte ta i frågan. Som sextioåring blev läraren placerad på vaktmästeriet och gjorde ett helt lysande jobb de sista åren av sitt liv.)

2. Man har i Danmark dessutom skapat ett mycket generöst trygghetssystem som gör att människor inte är rädda för att förlora sina jobb eller att söka sig till andra jobb.

Och vad gör den svenska regeringen? Precis tvärtom. De behåller de hårda arbetsrättslagarna vilket gör det näst intill omöjligt för arbetsgivare att bli av med anställda och de inskränker a-kassan på alla möjliga sätt vilket gör att människor är livrädda för att hamna i arbetslöshet. Snacka om att skapa förutsättningar för en orörlig arbetsmarknad.

(Och som grädde på moset har vi fått en utbildningsminister vars sitt-still-i-bänken-och-håll-tyst-pedagogik skulle passat det svenska samhället utmärkt för femtio år sedan. Men idag? Knappast.)