Kristen homo
Med något års mellanrum återkommer den på tidningen Dagens debatt- och insändarsidor: homosexdebatten. Och jag måste erkänna att jag är rätt trött på att ständigt återkomma till denna debatt. För visst har denna fråga – hur kristen tro relaterar till homosexualitet –mer än någon annan en förmåga att ständigt ta fram det sämsta ur människor. I vanliga fall ödmjuka och kärleksfulla kristna kan plötsligt bli skrämmande fördömande och självsäkra. Och detta oberoende på vilken sida man finns i själva sakfrågan. När man lyssnar till vissa av debattörerna (typ Åke Green, typ Jonas Gardell) kan man dessutom få för sig att frågan om homosexualitet utgjorde själva navet i Guds frälsningshistoria. The key issue.
Så är det naturligtvis inte. Bibeln talar flera hundra gånger oftare om bekämpandet av fattigdom som en moralisk fråga än den talar om om homosexualitet.
Och ändå så vill jag inte förringa att frågan är viktig. Oberoende vilken åsikt man har.
Bejakar man homosexualitet som ett fullgott sätt att leva kommer vissa säga att man ifrågasätter Guds hela skapelseordning, bejakar man den inte kommer andra säga att man exkluderar människor som Gud vill inkludera.
Själv har jag gradvis kommit att ansluta mig till att försvara registrerat partnerskap och att utlevande homosexuella på ett självklart sätt ska kunna vara delaktiga i våra församlingar och kyrkor. Jag har svårt att tro att den inklusivism som Jesus utövade, där han inkluderade prostituerade, banditer, skattefifflare och till och med självgoda fariséer, att den inte skulle inkludera homosexuella.
Dessutom tror jag att vi måste vara försiktiga när vi argumenterar för en fix och färdig skapelseordning att falla tillbaka på. Om vi ska vara trogna evangeliet måste det läsas, formuleras och inkarneras in i varje ny tid. Vilket oundvikligen kommer innebära att man i vissa frågor kommer fram till slutsatser som markant bryter med traditionen. Så som tidigare t.ex. skett i frågor om slaveri och kvinnans underordning.
(Ett tredje argument, kanske inte fullt hållbart, är att jag tror att homosexualitet kommer att vara en icke-fråga för majoriteten av världens kristna om sisådär 30, 60 eller 100 år. Varför inte leva ut framtiden som om den redan var här?)
Linköpingsbiskopen Martin Lind skrev nyligen en debattartikel om homosexualitet i tidningen Dagen som jag kan rekommendera. Den sammanfattar till stor del den syn på dessa frågor som jag har idag.
Så är det naturligtvis inte. Bibeln talar flera hundra gånger oftare om bekämpandet av fattigdom som en moralisk fråga än den talar om om homosexualitet.
Och ändå så vill jag inte förringa att frågan är viktig. Oberoende vilken åsikt man har.
Bejakar man homosexualitet som ett fullgott sätt att leva kommer vissa säga att man ifrågasätter Guds hela skapelseordning, bejakar man den inte kommer andra säga att man exkluderar människor som Gud vill inkludera.
Själv har jag gradvis kommit att ansluta mig till att försvara registrerat partnerskap och att utlevande homosexuella på ett självklart sätt ska kunna vara delaktiga i våra församlingar och kyrkor. Jag har svårt att tro att den inklusivism som Jesus utövade, där han inkluderade prostituerade, banditer, skattefifflare och till och med självgoda fariséer, att den inte skulle inkludera homosexuella.
Dessutom tror jag att vi måste vara försiktiga när vi argumenterar för en fix och färdig skapelseordning att falla tillbaka på. Om vi ska vara trogna evangeliet måste det läsas, formuleras och inkarneras in i varje ny tid. Vilket oundvikligen kommer innebära att man i vissa frågor kommer fram till slutsatser som markant bryter med traditionen. Så som tidigare t.ex. skett i frågor om slaveri och kvinnans underordning.
(Ett tredje argument, kanske inte fullt hållbart, är att jag tror att homosexualitet kommer att vara en icke-fråga för majoriteten av världens kristna om sisådär 30, 60 eller 100 år. Varför inte leva ut framtiden som om den redan var här?)
Linköpingsbiskopen Martin Lind skrev nyligen en debattartikel om homosexualitet i tidningen Dagen som jag kan rekommendera. Den sammanfattar till stor del den syn på dessa frågor som jag har idag.
posted by Emil at 22:34
5 Comments:
Men Emil, hur ska jag kunna lägga mig till vänster om dig när du skriver så här vettiga inlägg?
Den svåra frågan är väl hur jag ser på synd. I mitt liv, är det något jag vill röra mig bor ifrån, eller bejakar jag allt?
En parallell fråga: Är jag nöjd med mitt kapitalistiska, konsumistiska liv, eller vill jag röra mig bort från det, mot en annan hållning?
Att inkludera betyder inte bejaka. Det måste måste måste gå att inkludera utan att bejaka. Var det inte det Jesus gjorde?
Tack för en bra blogg!
Jenny Gudstafsson
Bravo Emil!
faster Inger
återigen ett tänkvärt och genomtänkt inlägg - tänk om emilio's blogg ändå hade haft lika många läsare som Dagen - what a wonderful world it would be.
Hej Jenny!
Ja, egentligen kanske min blogg två frågor. Den första är: ska församlingarnas gemenskaper vara öppna fullt ut för utlevande homosexuella? Här tror jag att vi måste ta Jesus radikalt inkluderande hållning på allvar. In i Jesu gemenskap bjöds man alltid in fullt ut innan man började förändra sitt liv. Givetvis bejakade han inte allt. Han avskydde självgodheten hos fariséerna och otroheten hos äktenskapsbryterskan. Men han bjöd in dem. Delade måltid med dem. Och något annat kan jag inte se som församlingens uppdrag. I Alpha-kurskonceptet finns en tågordning jag gillar: bless, belong, believe, behave.
Den andra frågan är: är utlevd homosexualitet en synd? För Paulus var onekligen den homosexualitet som han iaktog just detta. Men var det den sorts homosexualitet vi talar om där två personer vill dela livet med varandra i ömsesidig aktning och utgivande kärlek. Jag är inte så säker.
Vad kan man jämföra homosexualitet med? En del kristna skulle säga: med prostitution eller pedofili. Slutsats, homosexuella handlingar är under alla omständigheter oacceptabelt. Andra säger så här: kanske det går att jämföra med någon slags sjukdom, någon slags skapelsebrist e likn. Slutsats, homosexuella handlingar bör undvikas men kanske kan vara okej som något slags minst dåligt alternativ.
Själv ser jag nog snarare homosexualitet som en slags skapelsens naturliga variation, att jämföra med exempelvis vänsterhänthet. En viss procent av världens befolkning dras åt sitt eget kön snarare än det andra (därmed inte sagt att uppväxten inte kan förändra ens sexuella läggning) och det kanske inte behöver vara märkligare än så.
Med andra ord, jag tror inte längre att homosexualitet är en synd i sig. Däremot tror jag att frestelserna att synda finns både hos mig och hos min homosexuella broder. Otrohet är synd – för oss båda. Att använda sin sexualitet på ett sådant sätt att man behandlar sina medmänniskor som medel enbart för att tillfredställa sina själviska begär är synd – för oss båda. Att se människor som objekt snarare än subjekt är en synd – för oss båda.
Hur tänker du? Och ni andra?
Post a Comment
<< Home