Hellre rik och frisk än fattig och sjuk

Igår sade Göran Hägglund
att han ”absolut” anser att offentliga sjukhus även ska ta emot privatförsäkrade patienter.

Jag kan inte förstå att man som ledare för ett parti som säger sig företräda ”kristen etik” ser det som en självklarhet att de som har råd med privat sjukvårdsförsäkring ska få kunna gå före de vanliga köerna till den offentliga sjukvården.

För det första, det skulle urholka systemet. Om den offentliga sjukvården börjar tjäna pengar på att rika människor själva kan betala, riskerar den sjukvård som sker med offentliga finansiering att bli allt mindre prioriterad. Vilket kan leda till att man i framtiden måste försäkra sig för att få tillgång till bra vård. Och då är frågan, vilka har råd med detta? Och vilka har inte råd?

För det andra, är det någonstans i ett samhälle man önskar att pengar inte skulle spela någon roll är det väl just inom sjukvården. För varför ska en rik person ha bättre tillgång till vård än en fattig? Varför ska den som ha mycket pengar ha en bättre hälsa än den som har ont om pengar? Hur ”kristen” är en sådan politik?

Jag har inget problem med privata sjukhus. Tvärtom tror jag att de många gånger ineffektiva offentliga sjukhusen skulle behöva lite konkurrens från privata sjukhus med patienten/kunden i centrum. (Jag retar mig ständigt på att den svenska sjukvården fortfarande verkar styras av små handskrivna papperslappar med telefonnummer på, kolla efter i receptionen nästa gång du har vägarna förbi ett sjukhus så förstår du vad jag menar).

Men det mest rättvisa vore om finansieringen till all offentlig sjukvård – både den som sker i offentlig och privat regi – sker via offentligt insamlade skattemedel och inte via privata sjukförsäkringar. Möjligheten att vara frisk ska inte vara begränsad till de personer som själva kan betala för det.