mp3

Jag måste erkänna att jag alltid har haft en sjuklig böjelse för goda predikningar. Ni vet, den sortens predikningar som är genomlevda, autentiska, roliga, intelligenta och fyllda med det där som inte riktigt går att ta på, det där som gör att ens hjärta bara blir krossat, det där som jag vill tro har någonting med Gud att göra.

Jag minns hur jag brukade komma hem efter Nyhemsveckan under mina tidiga tonår med ett par tre kasetter med veckans topp-predikningar. Inte för att jag någonsin lyssnade på dem. Men ändå. På den tiden var det framförallt Sjödin d.y. och Halldorf d.y. som gällde.

Idag har mp3-filerna ersatt kasettbanden. Nu sitter jag i Jemen på söndagkvällarna med världens taskigaste uppkoppling och laddar ner lysande predikningar. Två kyrkor bevakar jag särskilt noga, dels min egen, Saronkyrkan i Göteborg – där höstsäsongen har börjat riktigt riktigt bra! – och dels Mars Hill i Grand Rapids, USA, där Rob Bell är teaching pastor.

Kommer precis in från en löptur där jag lyssnat på Rob Bell tala i ämnet ”So, anyone who wants to change the world?”, en slags inriktningspredikan att jämföra med partiledares linjetal under politiska partikongresser. Alldeles lysande. Rob Bell, som ibland jämförs med den nya generationens Billy Graham i USA, har en unik förmåga att enkelt sätta ord på den ibland akademiska diskussion som präglar Emergent Church, han är biblisk, men inte på det där ointressanta sättet som gör att man slutar att lyssna, han är personlig men inte på ett pladdrande sätt, han är uppfodrande men alltid med glimten i ögat. Kort sagt, Rob Bell är min idol.

(Vill ni ha ”So, anyone who wants to change the world?” så finns denna tyvärr inte längrepå Mars Hills hemsida. Ge mig bara en hint så skickar jag den.)